HOLS!!
Härliga 4 veckor :)
Säkert kommer bloggen få lite semester, men troligen (för det händer ju en del under de här veckorna) så kommer jag nog att uppdatera den :)
Planerna för dagen är att bege sig till en strand - vi gillar Kaanan badet i V-by.
Stort, hyfsat långgrunt och inte den där känslan att man ligger på varandra som packade sillar...
Skönt!
När kommer hösten?
Jag skuller på värmen och alla andra aktiviteter...
Jag vet att jag är sjuk, men emellanåt längtar jag till den uppfriskande luften om hösten.
Den som bokstavligt talat sveper över dig som en mild frisk vind.
Som ger dig lite naturlig färg på kinderna (och då pratar vi inte röd som en kräfta färg)...
Den perioden som fortfarande inte är jättemörk på kvällarna, men som än då gör att man känner med rätt att man får lägga sig ner i soffan med gott samvete, tända ljus och använda filten!
Min kära man har dessutom köpt en vetekudde som jag kan värma mig med när det blir riktigt kallt.
Det känns som att jag har en spännande sensommar/höst framför mig och jag vill komma dit redan nu!
Jag vill påbörja min resa redan nu!
Vad finns bakom krönet? Vilka erfarenheter ska jag få samla på mig? Hur kommer jag att få utvecklas?
Jag är nyfiken!
Till hösten ska jag sätta igång med min träning igen och det längtar jag framför allt till.
Jag längtar att få sätta min ropp i rörelse, tills det nästan gör ont.
Känna hur musklerna jobbar och den där sköna känslan efteråt.
Promenader, joggingturer, yoga och kanske även ridning. Full fart.
Så, när kommer hösten?
Happinness
just nu känns det som om jag befinner mig på en bergstopp... eller i alla fall på väg upp för en. I positiv bemärkelse.
Jag mår bra, trivs bra med livet, njuter av stunden... finns här och nu. Och det känns som att allt är påväg åt rätt håll.
Jag börjar känna mig trygg, komma till insikt med vem jag själv är, vart mina egna gränser går och vad som egentligen får mig att må bra.
Jag försöker fokusera på det, och lägga det jobbiga lite åt sidan för en stund.
Inte med det sagt att jag inte tänker, inte grubblar och inte blir ledsen emellanåt... För det blir jag och så är jag.
En känslomänniska ut i fingerspetsarna.
Men det märks tydligt hur frekvensen på blogginläggen går ner så fort mitt liv stabiliserar sig lite.
Då blir mitt behov inte lika stort att blogga och jag känner inte att det är lika uppskattat att sätta positiva känslor på print.
Men jag ska bli bättre på det, jag lovar.
Nu händer det så mycket annat..
Valpkurs imorgon, förberedelser inför Nandos hemkomst
Förberedelser för den sista jobbveckan innan semester
Och NJUTA av stunden.
Livet är bara helt fantastiskt! Och jag är så lycklig över att få må bra i själen. Att hitta de där små rummen där det bara finns ren lycka och ingen oro...
Nu ska jag ta mig iväg till jobbet.
Puss,
S
Du är fin
Morgonen började inte bra, jag kände mig ledsen och det var allmänt tungt...
Men jag vet att jag måste ta mig igenom det, för på andra sidan så känns det alltid bättre.
Eftermiddagen spenderades tillsammans med min kära och hans familj. Åh jag tycker om dem så mycket!
Så öppna och varmhjärtade människor, det gör mig gott!
En trevlig middag senare och några glas vin och allting kändes betydligt bättre.
Idag är generellt en bättre dag.
Även om jag är trött
Även om hjärtat värker...
Men imorgon komme hon hem! Det känns skönt, jag vet att hon har det bra, jag litar på mina svärföräldrar och de tycker så mycket om Denise.
Denise vet att hon kan ringa mig när det blir för jobbigt, hon vet att hon får säga att hon saknar mig... att det är helt okej. Och att jag saknar henne med.
Hon vet att det inte är någon som tar illa vid sig om hon pratar om mamma... Som hon är van vid.
Imorgon kommer mitt hjärta i alla fall och vi får se v ad helgen kan bjuda på =)
Ikväll ska vi hälsa på små vovvarna...
De växer så det knakar och nu är det bara några dagar kvar tills vi får veta vilken av chamrtrollen som blir våran. Herregud - hundägare!?
Känns stort..
Dando - charmtrollet som inspirerar oss
"Igår var jag superwomans lillasyster"
Du som inte upplevt det - tro mig - det är möjligt.
Att kastas omkull, känna sig trampad på.. att finna kraften för att orka ta sig upp.
För att inte gråta
Håll tårarna tillbaka, fallet var inte så farligt
Helst gör det så ont att jag vill skrika högt
Själen läker, tiden läker allt
Känslan av otillräcklighet, av ensamhet, ledsamhet är mer närvarande nu än för ett ögonblick sedan.
Är det bara jag som åker berg-o-dalbana?
Jag förösker lära mig att kanalisera min energi, att inte ödsla med den på ställen där det inte tjänar något till
Och sedan gråter jag
för att jag ser mig själv som svag
Otillräcklig
Aldrig bra nog
Fan fan fan... jag vill inte känna såhär.
Igår trodde jag ju att det vänt
Igår kände jag mig lite starkare än på länge.
Igår orkade jag, och jag presetarade med mod och kärlek.
Igår var jag Superwomans lillasyster...
Idag är ju uppenbarligen en annan dag och känslorna med.
Jag vill bara inte vara ledsen längre.
Orkar inte torka fler tårar nu.
Låt det vända - åh snälla låt det nu vända!
drained of energy... soakin' tired
Ibland går helt enkelt livet i vågor, och jag vet att när det är som jobbigast så vänder jag mig till bloggen.
Min terapi, mina tankar som får flöda fritt..
När livet o andra sidan stabiliserat sig en aning och inte är lika gungigt... då finner jag ingen direkt motivation att skriva varje dag...
Så är det.
Har varit ett stöd åt en nära vän i helgen... Inget konstigt med det kan tyckas.
Bara det att denna nära vän håller på att dränera mig på min egen energi och jag känner mig tröt.
Kärleksproblem, som vanligt.
En kille hon dejtat i ett år, som säger att han lämnat sitt ex och vill satsa på dem.
Han bor, ska tilläggas, fortfarande i samma hus som sitt ex.
Han kan bara träffa min vän vissa dagar i veckan och periodvis försvinner han hellt från hennes liv (i ca 1 vecka åt gången) och blir okonktaktbar.
Hon blir då ledsen och desperat och hotar med att "något hemskt kan hända" om han inte hör av sig..
De är helt enkelt inte bra för varandra..
Och jag vill ju, då hon är en av mina närmsta vänner, skydda henne från eventuella faror och hjälpa henne upp.
Hon hamnar i enorma svackor, det är nästan läskigt... Och intar lätt en "offer"-position. Att då försöka vända på tankarna och attityden är inte lätt.
Min kära man körde henne i helgen så att hon med vår hjälp kunde få ett avslut på det hela (jo hon ville det i den stunden också). men timmarna efter var detta som bortblåst. Då ville hon fundera, tänka.. och ge det en chans till.
Jag vet att jag inte är den som dömer
Jag vet hur svårtdet är att lyssna på andra och även på sig själv (när hjärtat säger en sak och huvudet en annan)..
Men magkänslan är den viktigaste intuitionen vi har, vi måste lyssna på den. Och tänka logiskt.
Kärleken är inte enkel, jag har nog inte upplevt alla fallgropar än trots att jag tycker mig ha upplevt många.. Men en sak har jag lärt mig, ibland är det sannerligen bättre att låta någon gå än att klänga sig fast.
Nu känner jag mig i vilket fall helt färdig.. all min energi har gått åt till att försöka hjälpa henne och nu sitter hon där igen.. Vad gör man? Jag fortsätter givetvis ge henne mitt öra när hon behöver ventilera sig, och en axel att gråta mot.. men att bli känslomssigt involverad såsom nu, det tänker jag inte bli.
I övirgt så inväntar vi ju vår nya familjemedlem - Ridgeback hanen Nando =)
Den 25:e Juli kommer han hem till oss äntligen!
Som vi väntat!
Ska bli spännande.. vi har ju gjort en del inköp redan; Biabäddar (2 st), matskålar, leksaker, mat osv..
Det är en del att tänka på och from v 29 är jag ledig och blir alltså hemma 3 veckor med valpen. Vill ni ses under den tiden så hör av er =)
Bild1: Denise med "Mr Yellow"
Bild2: Mr Yellow sover sött...
Bild3: Denise får en puss av Ms Red
Bild4: Mamma Moa (www.kadamo.se)
