Det här är mitt nånstans
Jag är en bräcklig tönt.
Det kan jag bara konstatera... Mina svackor är så otroligt låga och mina toppar är obeskrivligt höga.
Jag förnekar inte att jag är en känslomänniska, i allra högsta grad. Men just nu är känslorna, tankarna och allt bara upp och ner. Mitt livs ber-o-dalbana. Som jag inte kan kontrollera.
Det r påfrestande. Ena stunden så kan jag njuta, älska och leva med livet för att i nästa stund känns mig liten, bräcklig, gråtmild och känslig för allt. Gråta mig till sömns, gråta för en kommentar som sagts på fel sätt.
Det är jobbigt och tar sjukt mycket av min energi.
Jag är ärlig, det här är jag och jag tänker stå för det.
Just nu är bara saker och ting inte som det ska och jag måste göra det absolut bästa jag kan för att acceptera det. Även om jag vet - ja jag VET - att jag inte är ensam, att jag aldrig står helt ensam, så är den känslan väldigt framträdande emellanåt.
Sådär så man kan ta på den... Känna den, hur den tar tag i min själ och i mina tankar och skapar ett stort eko i huvudet som högt o tydligt ropar "Du är ENSAM!".
Ja jag vet, förstår att det verkar som att jag är helt schizofren. Men nej.
Tror mest att jag vill skriva av mig, beskriva och sätta känslor på print. Ibland så blir det bättre så. När jag får skriva ner dem, sätta mer ord på dem och tänka efter och känna hur jag faktiskt känner.
Åh jag vet att jag borde skita i de här, att jag inte har tid eller råd att må såhär och att jag får ta itu med mig sen. Men just nu är det såhär jag mår, skit. Och jag måste få ut det nånstans. Det här är mitt nånstans. Det här är min fristad, där jag bara kan få vara jag för en stund och säga precis som jag tänker.
Puss på er,
S
Det kan jag bara konstatera... Mina svackor är så otroligt låga och mina toppar är obeskrivligt höga.
Jag förnekar inte att jag är en känslomänniska, i allra högsta grad. Men just nu är känslorna, tankarna och allt bara upp och ner. Mitt livs ber-o-dalbana. Som jag inte kan kontrollera.
Det r påfrestande. Ena stunden så kan jag njuta, älska och leva med livet för att i nästa stund känns mig liten, bräcklig, gråtmild och känslig för allt. Gråta mig till sömns, gråta för en kommentar som sagts på fel sätt.
Det är jobbigt och tar sjukt mycket av min energi.
Jag är ärlig, det här är jag och jag tänker stå för det.
Just nu är bara saker och ting inte som det ska och jag måste göra det absolut bästa jag kan för att acceptera det. Även om jag vet - ja jag VET - att jag inte är ensam, att jag aldrig står helt ensam, så är den känslan väldigt framträdande emellanåt.
Sådär så man kan ta på den... Känna den, hur den tar tag i min själ och i mina tankar och skapar ett stort eko i huvudet som högt o tydligt ropar "Du är ENSAM!".
Ja jag vet, förstår att det verkar som att jag är helt schizofren. Men nej.
Tror mest att jag vill skriva av mig, beskriva och sätta känslor på print. Ibland så blir det bättre så. När jag får skriva ner dem, sätta mer ord på dem och tänka efter och känna hur jag faktiskt känner.
Åh jag vet att jag borde skita i de här, att jag inte har tid eller råd att må såhär och att jag får ta itu med mig sen. Men just nu är det såhär jag mår, skit. Och jag måste få ut det nånstans. Det här är mitt nånstans. Det här är min fristad, där jag bara kan få vara jag för en stund och säga precis som jag tänker.
Puss på er,
S
(none)
Känner mig verkligen inge vidare idag.
Ont i kroppen, tung i huvuet, febrig och trött.. Trött trött...
Samtidigt försöker jag vara nån slags supermom som klarar allt, helst själv. Pysslar, leker och myser med min älsklade. Imorgon åker hon ju iväg igen...
:(
Det är för jobbigt att tänka på just u, så den tanken vill jag gärna slå ifrån mig. Just nu. Ignorera. Glömma.
Bort bort bort. Jag vet att jag inte kan stoppa in den i ett fack längst in i mitt huvud för alltid.. Men åtminstonde för en stund... om det är vad som krävs för att hålla mig ovanför vattenytan ett tag till.
Det känns betydligt skönare och lättare när hon är med mig, när hon är inom räckhåll. När jag kan smyga in i hennes rum på kvällen och pussa henne godnatt på pannan. Sniffa i hennes hår och höra hennes andetag. Det ger mig ett lugn, en värme inombords.
Men utan henne så gråter jag, jag bryter ihop. Gör allt för att hålla ihop och känna att livet kan gå vidare, at jag måste orka ta mig igenom den här situationen. Orka lite till. Kämpa lite mer.
Jag kan, jag vill och jag ska.
Puss så länge,
S
Ont i kroppen, tung i huvuet, febrig och trött.. Trött trött...
Samtidigt försöker jag vara nån slags supermom som klarar allt, helst själv. Pysslar, leker och myser med min älsklade. Imorgon åker hon ju iväg igen...
:(
Det är för jobbigt att tänka på just u, så den tanken vill jag gärna slå ifrån mig. Just nu. Ignorera. Glömma.
Bort bort bort. Jag vet att jag inte kan stoppa in den i ett fack längst in i mitt huvud för alltid.. Men åtminstonde för en stund... om det är vad som krävs för att hålla mig ovanför vattenytan ett tag till.
Det känns betydligt skönare och lättare när hon är med mig, när hon är inom räckhåll. När jag kan smyga in i hennes rum på kvällen och pussa henne godnatt på pannan. Sniffa i hennes hår och höra hennes andetag. Det ger mig ett lugn, en värme inombords.
Men utan henne så gråter jag, jag bryter ihop. Gör allt för att hålla ihop och känna att livet kan gå vidare, at jag måste orka ta mig igenom den här situationen. Orka lite till. Kämpa lite mer.
Jag kan, jag vill och jag ska.
Puss så länge,
S
Mitt dåliga samvete
Jag håller dig i mina armar.
Viskar ömt i ditt öra... Känner det dåliga samvetet skölja över mig.
Att se dig ledsen går rakt in i mitt hjärta och jag ville ju att du skulle få den lyckligaste födelsedagen.
Samvetet gnager vidare.
Du håller om mig hårt "Mamma, jag vill inte... jag vill inte... vill inte sooooooooova". Ögonen är trötta och tunga.
Jag känner i din kropp att du snart sakta men säkert kommer att somna in.
Det slår mig då, klockan är strax efter 19 slagen.... och du har precis fyllt 4.
En dag för 4 år sedan min älskling, då blev du och jag ett.
Då fick vi äran att dela varandras liv och utvecklas tillsammans.
19.03, 051028. Prinsessan.
Känslan, minnena. Så påtagligt och så klart. Min kropp värker och jag gråter. Håller dig lite hårdare, din lilla kropp mot min. Precis samma, då som nu.
Jag älskar dig innerligt, oövervinnerligt.... nu och för alltid.
Hoppas du haft en underbar dag älsklingen vår.
Dröm vackra drömmar.
Puss,
S
För det är ingen vanlig dag.... =)
Onsdag 28/10.
Exakt 4 år sedan min prinsessa kom tll världen.
4 år har gått snabbare än jag kunde tro och jag kan inte förstå, för mitt liv, hur hon kunde bli så stor så snabbt.
Jag ser på henne och jag gråter. Av lycka och av stolthet.
Jag är så oerhört lycklig över att ha henne i mitt liv, ingen annan har berikat livet så mycket som hon. Hon var efterlängtad innan hon kom och jag kan knappt vänta at få se henne växa upp som den härliga flicka hon är.
Hon är modig, nyfiken, stark, smart, klok, eftertänksam, knasig, busig, söt och alldeles alldeles underbar. Komplett.
Den där magiska dagen då du bestämde sig för att äntligen lämna min mage och komma ut och visa ditt ansikte för resten av världen, är för alltid en dag jag kommer minnas. Förutom några få stunder så minns jag i stort sett hela dagen, in i detalj, fortfarande.
Jag hoppas att det alltid kommer vara så.
Förra året så skrev jag en lång förlossningsberättelse på din födelsedag, men i år tänker jag skippa det.
Gissar att jag bara vill förmedla den kärlek och ödmjukhet som du förmedlar till mig. Du må vara 4 år, men ack så omtänksam. Jag har gjort vad jag har kunnat, gett dig tonvis med kramar, pussar och ömhetsord. Varenda dag. Att du aldrig ska tvivla på sig själv, på att jag står vid din sida. Oavsett om du bestiger berg eller rullar ner för en djup dal. Livet kommer säkerligen att ge dig fler törnar och taggar, men du ska veta att du aldrig är ensam.
Inför idag så funderade jag mycket och länge på hur jag skulle kunna ge dig det där perfekta kalaset, de perfekta presenterna. Åh vad jag hade önskat att jag hade kunnat ge dig världen! Ge dig vad du förtjänar. Men vi fick lägga alla planer på is och jag är lika glad för det. Vi har fått en chans att stanna upp och bara vara med varandra, just här och just nu.
DET värmer mig och i framtiden så hoppas jag att även du ser på de här stunderna och får ett varmt fint leende på dina läppar.
Att du är min underbaraste stora prinsessa kommer någon aldrig kunna tvivla på, inte jag och allra minst du. Jag vet att livet inte varit rättvist mot dig, att du också fått kämpat och visat dig stark. Du har gjort så gott du har kunnat och som du haft förmåga till, det värmer mig också att se dig så. Även om mitt dåliga samvete också är med på ett hörn...
Men jag vet att du står stark rustad för framtiden, för livet, för kärleken.
Jag vill önska dig ett fint liv min älskade. Jag älskar dig ända upp till månen och tillbaka.
Kärlek.
Puss/S
Exakt 4 år sedan min prinsessa kom tll världen.
4 år har gått snabbare än jag kunde tro och jag kan inte förstå, för mitt liv, hur hon kunde bli så stor så snabbt.
Jag ser på henne och jag gråter. Av lycka och av stolthet.
Jag är så oerhört lycklig över att ha henne i mitt liv, ingen annan har berikat livet så mycket som hon. Hon var efterlängtad innan hon kom och jag kan knappt vänta at få se henne växa upp som den härliga flicka hon är.
Hon är modig, nyfiken, stark, smart, klok, eftertänksam, knasig, busig, söt och alldeles alldeles underbar. Komplett.
Den där magiska dagen då du bestämde sig för att äntligen lämna min mage och komma ut och visa ditt ansikte för resten av världen, är för alltid en dag jag kommer minnas. Förutom några få stunder så minns jag i stort sett hela dagen, in i detalj, fortfarande.
Jag hoppas att det alltid kommer vara så.
Förra året så skrev jag en lång förlossningsberättelse på din födelsedag, men i år tänker jag skippa det.
Gissar att jag bara vill förmedla den kärlek och ödmjukhet som du förmedlar till mig. Du må vara 4 år, men ack så omtänksam. Jag har gjort vad jag har kunnat, gett dig tonvis med kramar, pussar och ömhetsord. Varenda dag. Att du aldrig ska tvivla på sig själv, på att jag står vid din sida. Oavsett om du bestiger berg eller rullar ner för en djup dal. Livet kommer säkerligen att ge dig fler törnar och taggar, men du ska veta att du aldrig är ensam.
Inför idag så funderade jag mycket och länge på hur jag skulle kunna ge dig det där perfekta kalaset, de perfekta presenterna. Åh vad jag hade önskat att jag hade kunnat ge dig världen! Ge dig vad du förtjänar. Men vi fick lägga alla planer på is och jag är lika glad för det. Vi har fått en chans att stanna upp och bara vara med varandra, just här och just nu.
DET värmer mig och i framtiden så hoppas jag att även du ser på de här stunderna och får ett varmt fint leende på dina läppar.
Att du är min underbaraste stora prinsessa kommer någon aldrig kunna tvivla på, inte jag och allra minst du. Jag vet att livet inte varit rättvist mot dig, att du också fått kämpat och visat dig stark. Du har gjort så gott du har kunnat och som du haft förmåga till, det värmer mig också att se dig så. Även om mitt dåliga samvete också är med på ett hörn...
Men jag vet att du står stark rustad för framtiden, för livet, för kärleken.
Jag vill önska dig ett fint liv min älskade. Jag älskar dig ända upp till månen och tillbaka.
Kärlek.
Puss/S
