prinsessmammans

Allting kan verkligen gå från toppen till botten inom loppet av ett par sekunder.
Du som inte upplevt det - tro mig - det är möjligt.
Att kastas omkull, känna sig trampad på.. att finna kraften för att orka ta sig upp.
För att inte gråta
Håll tårarna tillbaka, fallet var inte så farligt
Helst gör det så ont att jag vill skrika högt
Själen läker, tiden läker allt

Känslan av otillräcklighet, av ensamhet, ledsamhet är mer närvarande nu än för ett ögonblick sedan.
Är det bara jag som åker berg-o-dalbana?
Jag förösker lära mig att kanalisera min energi, att inte ödsla med den på ställen där det inte tjänar något till
Och sedan gråter jag
för att jag ser mig själv som svag
Otillräcklig
Aldrig bra nog

Fan fan fan... jag vill inte känna såhär.
Igår trodde jag ju att det vänt
Igår kände jag mig lite starkare än på länge.
Igår orkade jag, och jag presetarade med mod och kärlek.
Igår var jag Superwomans lillasyster...

Idag är ju uppenbarligen en annan dag och känslorna med.
Jag vill bara inte vara ledsen längre.
Orkar inte torka fler tårar nu.
Låt det vända - åh snälla låt det nu vända!