prinsessmammans

Ibland går helt enkelt livet i vågor, och jag vet att när det är som jobbigast så vänder jag mig till bloggen.
Min terapi, mina tankar som får flöda fritt..
När livet o andra sidan stabiliserat sig en aning och inte är lika gungigt... då finner jag ingen direkt motivation att skriva varje dag...
Så är det.

Har varit ett stöd åt en nära vän i helgen... Inget konstigt med det kan tyckas.
Bara det att denna nära vän håller på att dränera mig på min egen energi och jag känner mig tröt.
Kärleksproblem, som vanligt.
En kille hon dejtat i ett år, som säger att han lämnat sitt ex och vill satsa på dem.
Han bor, ska tilläggas, fortfarande i samma hus som sitt ex.
Han kan bara träffa min vän vissa dagar i veckan och periodvis försvinner han hellt från hennes liv (i ca 1 vecka åt gången) och blir okonktaktbar.
Hon blir då ledsen och desperat och hotar med att "något hemskt kan hända" om han inte hör av sig..
De är helt enkelt inte bra för varandra..
Och jag vill ju, då hon är en av mina närmsta vänner, skydda henne från eventuella faror och hjälpa henne upp.
Hon hamnar i enorma svackor, det är nästan läskigt... Och intar lätt en "offer"-position. Att då försöka vända på tankarna och attityden är inte lätt.
Min kära man körde henne i helgen så att hon med vår hjälp kunde få ett avslut på det hela (jo hon ville det i den stunden också). men timmarna efter var detta som bortblåst. Då ville hon fundera, tänka.. och ge det en chans till.

Jag vet att jag inte är den som dömer
Jag vet hur svårtdet är att lyssna på andra och även på sig själv (när hjärtat säger en sak och huvudet en annan)..
Men magkänslan är den viktigaste intuitionen vi har, vi måste lyssna på den. Och tänka logiskt.
Kärleken är inte enkel, jag har nog inte upplevt alla fallgropar än trots att jag tycker mig ha upplevt många.. Men en sak har jag lärt mig, ibland är det sannerligen bättre att låta någon gå än att klänga sig fast.
Nu känner jag mig i vilket fall helt färdig.. all min energi har gått åt till att försöka hjälpa henne och nu sitter hon där igen.. Vad gör man? Jag fortsätter givetvis ge henne mitt öra när hon behöver ventilera sig, och en axel att gråta mot.. men att bli känslomssigt involverad såsom nu, det tänker jag inte bli.

I övirgt så inväntar vi ju vår nya familjemedlem - Ridgeback hanen Nando =)
Den 25:e Juli kommer han hem till oss äntligen!
Som vi väntat!
Ska bli spännande.. vi har ju gjort en del inköp redan; Biabäddar (2 st), matskålar, leksaker, mat osv..
Det är en del att tänka på och from v 29 är jag ledig och blir alltså hemma 3 veckor med valpen. Vill ni ses under den tiden så hör av er =)



Bild1: Denise med "Mr Yellow"
Bild2: Mr Yellow sover sött...
Bild3: Denise får en puss av Ms Red
Bild4: Mamma Moa (www.kadamo.se)