prinsessmammans

Efter ett par dagars njutande, avslappning och bortkoppling från världen så är jag tillbaka.
Hela helgen var det lugnt, ingenting speciellt hände.
Hela lördagen tillbringades så gott som hemma framför tvn och vi passade på att bara vara.
Tillsammans.
Söndagen var det valpträff och testning av viltspår.
Det var uppskattat och vi kom hem med en trött valp.

Men..
Men men men... arbetsveckan har börjat allt annat än bra.
Helst skulle jag inte vilja tänka på det.
Bara stänga av och koppla bort.
Jag fick ett mindre roligt samtal med mina chefer idag.
De är inte nöjda med mitt resultat, jag har inte presterat som det är tänkt och jag har varit borta för mkt (sjukdom och VAB)...Och på det - SEMESTER.
Ja jag säger då det...
Företag med en icke svensk kultar har sannerligen både stora fördelar och många stora nackdelar.
Min prestation kan jag ju förvänta mig att jag hade fått diskuterat oavsett företagsklimat - jag vet att jag inte nått upp till mina uppsatta mål och jag argumenterar inte emot.
Men... resten. Känns orättvist.
Så nu har jag en kort tid på mig att bevisa att jag kan.
Exakt hur lång tid sa de såklart inte.
Samtidigt var undertonen i samtalet att jag kanske skulle överväga att sluta på min tjänst.

"I vissa skeden i livet så kanske man får inse sina arbetsbegränsingar och just nu är kanske inte den hä yrkesrollen vad som passar bäst för dig. Just nu".

Min chef har på ett sätt rätt, jag håller med honom.
Men jag kan inte bara sluta mitt jobb..
Av ekonomiska skäl, annars hade jag gått.
På dagen.
Jag är inte motiverad, jag känner mig pressad och det är motigt på morgonen.
Att ta sig ur en ond spiral är möjligt, men just nu vet jag inte hur jag ska göra det bara, '

Det känns pissigt..
Jag ville verkligen få ett break nu.
Tyckte jag förtjänade det.
Eller är det ödet som tvingar sig till ett miljöombyte för att jag sedan ska kunna slappna av....?

Hm.