Grattis i förskott
Imorgon är det dagen, min dag.
Dagen då jag föddes och såg dagens ljus för första gången.
Då för 26 år sedan.
Midsommarafton var det och min mamma var väl måttligt road av min tajming.
Men jag hade bråttom, 2 veckor för tidig var jag.
En liten tös, 49 cm och 2900 gr.
Åren gick, jag utvecklades till min egen person.
Har gått igenom många resor och tagit mig igenom många hinder.
Fått utmaning efter utmaning, utvecklats, fått uppleva innebörden av "ett steg fram och två steg bakåt" - bokstavligt talat.
Det har varit omvälvande, och resan om vem jag är, ja den är ju inte på långa vägar avslutad.
När jag tänker tillbaka på tiden som varit, livet som är, så kan jag inte förstå hur fort tiden kan gå.
Jag menar, vart tog all min tid vägen? Vart försvann alla åren?
2001 träffade jag Denises pappa
2001 förlovade vi oss och i samma veva flyttade jag hemifrån
2003 köpte jag tillsammans med Denises pappa vår första lägenhet i Hägerstensåsen
2005 blev jag gravid
2005 föddes min underbara dotter - älskade Denise
2006 gifte jag mig med Denises pappa
2006.. 3 veckor senare skilde vi oss
2006... 2 månader senare flyttade jag och Denise till Tumba, gemensamma lägenheten såldes
Sedan kom en kämpig, jobbig period. En period som jag fortfarande går igenom delvis, som jag bearbetar på mitt sätt. Försöker hitta ett sätt att förhålla mig till.
Jag har åkt en känslomässig berg-o-dabana ever since.
2007 träffade jag Albin för första gången, då som vän.
2008 blev vi ett par. 3 November närmare bestämt.
2009 flyttade vi ihop och förlovade oss (våren)
2009 köpte vi vårt gemensamma radhus i Hässelby
Nu känns det som att jag gått igenom en bit av min livshistoria och såhär låter den kanske inte allt för dramatisk.
Men åren har lärt mig massvis av läxor, många är de gånger då jag frågat mig själv "Varför just JAG!?"
Då, när jag stått där med gråten i halsen och funderat över hur orättvist livet kan vara och hur det kan kännas att ha dubbelt så många uppförsbackar som "alla andra"-
Men samtidigt är jag oerhört tacksam över alla saker och all livserfarenhet som jag får på köpet.
Allt som jag får lära mig om mig själv och hur jag fungerar som person. Stundtals är det oerhört spännande och utvecklande, samtdigt som jag stundtals k,änner mig, liten, ensam och bräcklig. Som om hela världen står emot mig.
Vad försöker jag säga?
Att jag känner sjuk ångest för min födelsedag?
Nej verkligen inte!
Jag må ha gått igenom mycket och vägen kvar kan betraktas som lång, eller enbart halva vägen kvar.
Men jag lever på hoppet, får näring av kärleken och känner tacksamheten för nuet.
Älska älska älska - det är vad som håller mig uppe!
Grattis till mig och SKÅL!
Dagen då jag föddes och såg dagens ljus för första gången.
Då för 26 år sedan.
Midsommarafton var det och min mamma var väl måttligt road av min tajming.
Men jag hade bråttom, 2 veckor för tidig var jag.
En liten tös, 49 cm och 2900 gr.
Åren gick, jag utvecklades till min egen person.
Har gått igenom många resor och tagit mig igenom många hinder.
Fått utmaning efter utmaning, utvecklats, fått uppleva innebörden av "ett steg fram och två steg bakåt" - bokstavligt talat.
Det har varit omvälvande, och resan om vem jag är, ja den är ju inte på långa vägar avslutad.
När jag tänker tillbaka på tiden som varit, livet som är, så kan jag inte förstå hur fort tiden kan gå.
Jag menar, vart tog all min tid vägen? Vart försvann alla åren?
2001 träffade jag Denises pappa
2001 förlovade vi oss och i samma veva flyttade jag hemifrån
2003 köpte jag tillsammans med Denises pappa vår första lägenhet i Hägerstensåsen
2005 blev jag gravid
2005 föddes min underbara dotter - älskade Denise
2006 gifte jag mig med Denises pappa
2006.. 3 veckor senare skilde vi oss
2006... 2 månader senare flyttade jag och Denise till Tumba, gemensamma lägenheten såldes
Sedan kom en kämpig, jobbig period. En period som jag fortfarande går igenom delvis, som jag bearbetar på mitt sätt. Försöker hitta ett sätt att förhålla mig till.
Jag har åkt en känslomässig berg-o-dabana ever since.
2007 träffade jag Albin för första gången, då som vän.
2008 blev vi ett par. 3 November närmare bestämt.
2009 flyttade vi ihop och förlovade oss (våren)
2009 köpte vi vårt gemensamma radhus i Hässelby
Nu känns det som att jag gått igenom en bit av min livshistoria och såhär låter den kanske inte allt för dramatisk.
Men åren har lärt mig massvis av läxor, många är de gånger då jag frågat mig själv "Varför just JAG!?"
Då, när jag stått där med gråten i halsen och funderat över hur orättvist livet kan vara och hur det kan kännas att ha dubbelt så många uppförsbackar som "alla andra"-
Men samtidigt är jag oerhört tacksam över alla saker och all livserfarenhet som jag får på köpet.
Allt som jag får lära mig om mig själv och hur jag fungerar som person. Stundtals är det oerhört spännande och utvecklande, samtdigt som jag stundtals k,änner mig, liten, ensam och bräcklig. Som om hela världen står emot mig.
Vad försöker jag säga?
Att jag känner sjuk ångest för min födelsedag?
Nej verkligen inte!
Jag må ha gått igenom mycket och vägen kvar kan betraktas som lång, eller enbart halva vägen kvar.
Men jag lever på hoppet, får näring av kärleken och känner tacksamheten för nuet.
Älska älska älska - det är vad som håller mig uppe!
Grattis till mig och SKÅL!
Kommentarer
Trackback
