prinsessmammans

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Vad ska jag fylla tomrummet med?
Vem är jag och vart hittar jag min styrka..
När kampen är över - vem är jag då?
Hur ska jag nu göra för att tänka om, stå på egna ben och hitta något som är jag...
När jag inte ens vet vem jag är.
När jag inte ens kan sova om nätterna... När sängen känns för stor och allt jag kan göra är att snurra runt och se på dig när du sover.
Hur du drömmer dig bort, och hur sömnen gör dig alldeles tung och fridfull.

Jag kan känna tårarna ramla ner för mina kinder.
Lyckan som sprider sig i min kropp.
Jag är glad och jag kan inte förstå vad jag gjort för att förtjäna det här.
Att få vara lycklig och leva ett vanligt liv, utan fighter, utan några smärre problem...
Bara vara, finnas till och känna vardagens lunk i även mitt liv.
Återigen gråter jag.

Till slut ger jag upp, sängen ger mig inga svar på mina frågor om vem jag är och varför jag finns.
Jag börjar dagen med tända ljus.. en långsam frukost och att sakta få vakna till liv.
Jag inser att inte denna dag kommer ge mig svar på alla frågor heller.. men tids nog.. om jag ger det tillräckligt många dagar så får jag nog reda på vem jag är.