prinsessmammans

Regnet verkligen öser ner idag.
Nu är det härligt o vara hundägare ;)
Det känns fortfarande en aning tungt... med Denise. Jag är bara så glad att dagarna går framåt och varje dag betyder att jag är en dag närmare att få träffa henne igen.
Jag är verkligen en känslomänniska och jag kommer otroligt lätt ur balans när hon inte är med mig eller när något oförutsett händer som jag inte vet hur jag ska hantera. Allt blir väldigt påtagligt och ibland så önskar man ju att man kunde stänga av.
För en stund.
Nåja, jag säger inte att jag vill ändra på den jag är, för jag är stolt över mig själv och mina kvalitéer och brister.
Jag gör mitt bästa för att acceptera dem, vara tacksam för det jag har och leva här och nu.
Tala om att det är en jobbig mental resa att göra och inte undra på att man är helt slut emellanåt när man jobbar så mycket mentalt.
Men så är det antar jag.

Då är det skönt o få ha bloggen... oftast när jag skriver blir det kanske väldigt dramatiskt.
Väldigt påtagligt. Jag får ju ut alla mina grubblerier, känslor och tankar här.
Min ventil är här.
I verkligheten är det inte alls lika dramatisk - eller är det de egentligen?

I flera dagar har jag sagt att jag ska baka bullar men inte kommit mig för att göra det.
Idag har jag alla de rätta förutsättningarna  - vädret är piss, jag är ensam och Nando sover sin längre styund under eftermiddagen. Så får det bli. I eftermiddag ska jag baka bullar.

Om ni inte redan hittat till min hemsida för Nando så får ni gärna kika in här.

Kärlek så länge,

Sara